Författaren Ann-Kristin Lundmark, psykoterapeut, skriver: 

Sorg är ingen sjukdom men skapar tillstånd av funktionshinder i vårt dagliga liv och om sörjande måste trycka ner sin sorg finns stor risk för att de blir sjuka och arbetsoförmögna under lång tid.

ALLA har vi förlorat eller kommer att förlora någon vi älskar. Trots det tycker många att det är svårt att ta upp frågor och prata om det, som har med döden att göra. Sorgens olika ansikten vänder sig till alla som på olika sätt arbetar med människor som förlorat någon som de tycker mycket om. Boken kan också med fördel läsas av den som är anhörig eller själv har sorg och känner behov av mer kunskaper och vägledning för att komma vidare.

Närmare 100 000 människor dör varje år i Sverige. För en del kommer döden oväntat och hastigt. Det kan handla om olyckor, att någon själv väljer att dö, våldsrelaterad död och naturkatastrofer. För de flesta är dock orsaken sjukdomar, oftast tumörsjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar eller covid19.

Runt varje avliden person finns det många som berörs. Det är inte bara den närmaste familjen utan också vänner, grannar, arbetskamrater och klasskamrater.

Sorgens olika ansikten vänder sig till dig som på olika sätt arbetar med människor som förlorat någon som de tycker mycket om. Du kanske aldrig har fått möjlighet att i din utbildning fördjupa dig i ämnet sorg.

Sorgens olika ansikten kan också med fördel läsas av dig som är anhörig eller om du själv har sorg och känner behov av mer kunskaper och vägledning för att komma vidare.

Vi måste börja förstå vad svår sorg är och vilka konsekvenser den får för många människor. Det är känt att sorg som inte får uttryckas och bearbetas leder till bland annat missbruksproblem, kroppsliga- och psykiska sjukdomar. När det gått så långt blir det mycket tids- och kostnadskrävande för samhället och orsakar dessutom många ett onödigt långvarigt lidande.

Sorg är inte alls psykisk ohälsa utan enbart en fullt normal reaktion. Det är ett naturligt sätt att reagera på när det gör ont att förlora den eller de vi älskar eller tycker mycket om. Om inte sorgen får finnas är det däremot stor risk för att det leder till psykisk ohälsa.

Ann-Kristin berättar:

För mig personligen bidrog mötet med alla dessa människor som drabbades av tsunamin till att min egen familjs historia väcktes till liv. Min mormor födde fyra barn på 1930-talet och endast den äldsta som sedan blev min mamma överlevde. Sedan dog även min morfar i TBC när min mamma var åtta år.

Mormor var då 27 år. Som nybliven änka hade hon förlorat tre av sina fyra barn. Hon fick nog och lämnade även sin förstfödda till släktingar och tog arbete som kokerska hos kolarna uppe i de norrbottniska skogarna.

Jag tyckte aldrig om min mormor och med åren började jag skämmas för henne. Hon var argsint, bitter, orättvis och fördömande och tog dåligt hand om sig själv. Mormor hade en överkonsumtion av alkohol som fortsatte långt upp i åren.

Det smärtar mig idag att jag aldrig förstod att det var alla mormors förluster som gjorde henne till den hon blev. Egentligen var min mormor en begåvad och kreativ person med vacker sångröst och mycket mod. Tänk om hon hade kunnat få hjälp att sörja och bearbeta sina döda barn och sin man.

Under mina år som psykoterapeut har jag insett att det finns otroligt många andra familjer i Sverige som drabbats av svår sorg och som precis som min familj påverkat generationer framöver. Svåra upplevelser och förluster som förblivit ”osmälta” har en tendens att föras vidare på detta sätt från generation till generation.

Påfallande ofta kan jag och patienter som kommer till min mottagning allt eftersom förstå att deras symtom, som gjort att de sökt psykoterapi, har sitt ursprung i svåra förluster som drabbat framför allt deras föräldrar som barn.

Min familj drabbades på 1930-talet. Då visste man i stort sett ingenting om psykologi. Idag har detta förändrats. Vi har mycket kunskaper. Tyvärr når inte dessa kunskaper riktigt ut till alla som behöver dem, och det är att beklaga eftersom kunskaper om sorg och kriser påverkar vårt sätt att vara och gör oss till tryggare människor.

Trygga människor klarar bättre av att drabbas svårt. Det gör visserligen lika ont, men tryggheten hjälper oss att inte totalt tappa fotfästet, och att hitta konstruktiva utvägar ur det svåra som skett.

I mitt arbete med människor som drabbats av svåra förluster har jag insett att många som möter dessa människor aldrig har fått möjlighet att lära sig grundläggande kunskaper som kan hjälpa både den drabbade och den som ska hjälpa till.

Om författaren

Ann-Kristin Lundmark är psykolog och psykoterapeut och har lång erfarenhet av arbete med människor som drabbats av kris och trauman.