Fadern Louis De Geer var diplomat, varför Carl Johan växte upp i Kanada, Köpenhamn Bryssel och Warszawa innan familjen återvände till Sverige. Efter det att föräldrarna separerat, vistades Carl Johan De Geer tidvis hos sina farföräldrar på Hanaskogs slott norr om Kristianstad, och hos modern i Stockholm.
Carl Johan De Geer var med och bildade Tiogruppen 1970, med mönster som ville förändra Sverige. Idén var: En ny och bättre värld utan krig kan skapas med hjälp av mönster och färger. Det är därför han kallar sina textilutställningar ”Vi hade fel”. Mönstret Monster är från 1986.
De Geer medverkade i undergroundtidskriften PUSS, startad av konstnären Lars Hillersberg. Idag är PUSS ikonisk för många samlare.
Tillsammans med Håkan Alexandersson skapade Carl Johan De Geer TV-klassiker som Tårtan (1973), Doktor Krall (1974) och Privatdetektiven Kant (1983). Som filmarbetare har De Geer gjort scenografi till 13 långfilmer, och arbetat med bl a Jan Troell och Lukas Moodysson.
Ett av Carl Johan De Geers mer uppmärksammade filmprojekt är filmen om hans mormor och hennes nazistsympatier, Mormor, Hitler och jag från 2001. Den blev inbjuden till Cannes-festivalen. År 2004 gjorde han den självbiografiska dokumentärfilmen Med kameran som tröst del 2. Han har gjort tre långfilmer och ett tiotal kortfilmer.
Hans senaste roman heter ”Ner ned allt” (Kaunitz-Olsson 2025) och är hans 31:a bok.
I 29 år spelade han trombon i proggbandet Blå Tåget.
De Geer är representerad på:
Moderna museet
Norrköpings konstmuseum
Göteborgs konstmuseum
Kalmar konstmuseum
Borås konstmuseum
Textilmuseet i Borås
Designarkivet i Pukeberg
Kulturen i Lund
Åbergs museum (Bålsta)
Statens konstråd
Prins Eugens Waldemarsudde
Länsmuseet i Västerås
Nationalmuseum
Carl Johan De Geer är gift med konstnären Marianne Lindberg De Geer. Dottern Nina De Geer är författare och sonen Ernst De Geer är filmregissör och manusförfattare. För längre presentation med bibliografi, filmografi, utställningar m m, se Wikipedia/Carl Johan De Geer.